I slutet av minnet finns ett annat sätt att leva

”Men vi ska väl inte tro det värsta”, säger doktorn. ”Vad är det värsta?” undrar jag. ”Alzheimer”, svarar han.Agneta Ingberg är 58 år när hon får beskedet att hon drabbats av Alzheimers sjukdom. Redan tidigare har hon misstänkt att något är fel. Hon hittar inte längre i tunnelbanan, orden sviker henne och hon tappar allt oftare koncentrationen. Känslor av skam och svek kommer med diagnosen, men hon bekämpar dem klarsyn och drastisk humor. Nej, man kan ju inte lägga allting på minnet -- men var lägger man det då?Vännen och prästkollegan Birgitta Andersson förmedlar här Agnetas tankar om livet före och efter beskedet. Det har blivit en varm, klok och trots allt ljus berättelse om vardagsliv och existens, skriven för drabbade, anhöriga, vårdare och alla andra som ibland skämtsamt säger: ”Jag har nog fått Alzheimer light.”
(Mer information hos Bokus)

Bokpris verktyg

	Lägg i jämförelsekorgen
	Tipsa en vän