Jag vill stå träd nu

Det gör ingenting. Du kan ta resten också.
Och det som finns i kylskåpet.
Jag är inte kvar. Det var väl så det började: Hon
finns inte. Nu ska jag lura henne fram. Sen ska hon
utplånas tillbaka.
Du byggde en kvinna med dina egna händer.
Du raserade henne samma natt.
Gör åtminstone rent efter dig. Sopa platsen.
Plantera något annat där.
Något annat.

När kvinnan träder ut ur kärlekens rum är allting annorlunda, men ingenting har förändrats för det. Om att avstå från drömmen om Han och Hon, bli Träd. Anne-Marie Berglund återkommer med en diktsamling efter prosaboken Raserier, 1994.
(Mer information hos Bokus)

Bokpris verktyg

	Lägg i jämförelsekorgen
	Tipsa en vän