Qin

Våren 1961 reste Cecilia Lindqvist till Beijing för att studera kinesiska och lära sig spela qin (uttalas chi'n). Bland hungriga studenter och äldre kinesiska lärde kom hon snart i kontakt med en uråldrig tradition:

>>Inlärningstakten var obeskrivligt långsam. Vi segade oss framåt. Efter några veckor frågade jag Wang Di om jag inte kunde få några skalor eller andra övningar att öva på hemma. Hon förstod inte vad jag menade. Jag försökte förklara. Ackord. Skalor. Etyder. Övningar upp och ner. Dur och moll. Hela klaviaturet! Öva all fingrarna! Som man gör på piano.
Hon stirrade förskräckt på mig. Så kan man väl inte behandla ett instrument! Gjorde vi verkligen så i mitt land? Saknade vi fullständigt respekt för våra instrument?
Jag tror det var första gången jag på allvar förstod instrumentet qins ställning i den kinesiska kulturen.
(Mer information hos Bokus)

Bokpris verktyg

	Lägg i jämförelsekorgen
	Tipsa en vän